Guiness fel!

Förut var det Biggles fel denna gången var det Guiness fel. Inte helt ovanligt att andra människor skyller ifrån sig sina misstag på omständigheterna, dock aldrig en blivande pilot som alltid rakryggat står upp och erkänner sina eventuella brister. Följande utspelade sig när en 17-årig och mycket oskuldsfull blivande pilot iklädd flygvapnets uniform var gäst hos RAF. I Storbritannien var det på denna tiden OK att dricka öl även vid relativt ung ålder ,alltför ung visade det sig. Första dagen på det tre veckor långa besöket skulle vi hälsas välkomna av någon general uppklädd i galauniform. I väntan på generalen hade vi ungdomar undfägnats med drinkar i officersmässen på den flygbas där vi bodde. Guiness var betydligt alkoholstarkare än den tidens svenska folköl som vi var vana vid. Det inmundigades ett okänt antal pints av den starka maltdrycken. Då vi stod uppställda på linje i väntan på generalen konstaterades att det dels var något svårt att hålla balansen, men framför allt att det var svårt att hålla tätt. Guiness ville ut med omedelbar verkan och blicken for iväg sökande efter närmaste toa. Den mycket vänlige squadronleader (major) ”Daddy”O’Hara ,som varit bombplansnavigatör under kriget, tillfrågades om möjligheten att avvika för att lätta på trycket. I samma ögonblick svänger en Bentley med flaggor på stänkskärmarna upp framför oss. Ut kliver generalen och håller ett kort välkomsttal. Därefter går han fram till oss och börjar handhälsa. Medan han arbetar sig fram längsmed ledet övervinner Guiness motståndet och börjar strila längs vänster ben. Nu frågar sig kanske den kritiske läsaren hur man kan minnas att det just var vänster ben. Jag garanterar att en sådan maximalt pinsam händelse etsar sig in i minnet!  Den vänstra skon, storlek 44 av flygvapenmodell, fylls till brädden av ”Guiness”. Trots den pråmstora skon svämmar den över och det blir en pöl i gruset. ”Daddy” O’Hara fräser till att jag ska stå i givakt i väntan på generalen som arbetar sig närmare mig. Jag försökte nämligen, som jag trodde diskret, att skrapa grus över den generande pölen. Generalen trycker min hand och jag stirrar honom stint i ögonen för att undvika att han ska sänka blicken. Han talar vänligt och jag svarar på min perfekta Oxfordengelska. Så är ceremonin slut och jag med. Tackochlov hade vi två uniformer med oss, så jag rusade iväg och bytte byxor för att sedan återvända till baren. Klockan 6 på morgonen dagen efter, kommer en kalfaktor in i sovrummet och väcker mig med ”a nice cup of tea” samt mina nytvättade uniformsbyxor med pressveck så skarpa att de antagligen gjorts med ångvält. ! Detta är en sann historia på Bruffos . På bilden syns den blivande piloten som nummer två från vänster i ledet. Generalen hälsar på Giora från Israel. Giora blev pilot i det Israeliska flygvapnet och sköts ned av en Mig 21 under sexdagarskriget. Han överlevde genom att hoppa fallskärm ur sitt brinnande plan och räddades till livet.”Slutet väl allting väl” för att citera Shakespear.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s