Nostalgitripp till dialektens vagga.

Hittade en bild på nätet som är jämnårig med mig. Nostalgin började flöda. Här stod dialektens vagga (jötebåsskan). Detta var en idyllisk förort en gång under förra årtusendet.   Vid  det översta X: et bodde vår familj i en tvårummare. I de andra lägenheterna bodde kompisarnas familjer. Klossen, Beppo, Tavi, Zacke, Gunder (fjällan ligger under) o Evert med sin extremt överbeskyddande morsa. Det räckte med att hon hörde hur jag nös för att han inte skulle få leka med mig. Dock fick jag förtroendet att bära hem hans skolböcker och stå ute på svalen och förklara för henne hur långt vi hunnit i matten och vad vi hade i läxa till nästa dag. Jag kan inte minnas att jag någonsin, inte ens som frisk, fick komma in i lägenheten. Min pappa jobbade ju som sophämtare och antagligen bar han hem kolera- och pestbakterier dagligen, vilka naturligtvis jag blivit immun mot, men inte hennes lille gullepojk. På bilden ser man ”barjena”. Bergen var en ås full av fornlämningar som grävdes ut av arkeologer som blev sura för att vi snodde fornlämningar av dem. I barjena lekte vi indianer å kobåjjer. Bäst var att vara indian för då hade man obegränsad tillgång till hemmagjorda pilar och bågar. Kobåjjernas knallpulver tog ofta slut och döden var inte lika odiskutabel som när någon träffades av en pil. När kobåjjen sa ”Pang” så hävdade vi genomgående att han missat för att vi var så snabba att kasta oss undan skottet. Dessutom hade ju indianerna mycket fräckare kläder än de alltför stora gamla herrhattarna som trillade ner över öronen på kobåjjerna.  De äldre killarna som hade gott om pengar  byggde om sina cyklar till krosshåjjar. Sketfräckt målade med svartgulrutiga sidoskärmar, stödbågar bak och nummerskytar. Några hade t.o.m handbromsar och bolltuta. Med krosshåjjarna kördes stora tävlingar på en hemmagjord bana i skogen som låg granne med Vidkärrs barnhem. Det undre X.et visar var min första egna lägenhet låg. Himla bekvämt att gå hem med tvätten och att få riktig mat. Vid det högra X:et bodde min söta klasskamrat Berit som spelade prinsessa i skolpjäsen där jag var prinsen. Vad blev det av henne? I Himlabacken åkte vi skidor och bob på vintrarna som var bättre förr. Idag är alla våra lekplatser bebyggda.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s